🌱The Bad Good Girl™ | Being a leader shouldn’t cost you yourself | For high-performing women done with pleasing and proving | Nästa Perspeqtiv startar 24 april i Malmö

There are two ways to succeed as a leader: 
1. Keep holding it all together, pushing and proving. 
2. Lead yourself first, in a grounded and sustainable way. 

Most high-performing women end up in the first. 

Because that’s what brought you to where you are today. 

You're competent and trusted. Reliable and loyal. You lead, deliver and do what needs to be done - often without anyone needing to ask.

But inside, something’s starting to feel heavy. It’s the weight of always being good:

>Good at showing up.
>Good at staying calm and keep things smooth.
>Good at reading the room and managing feelings (everyone else’s).

But the way you’ve learned to succeed has started to cost you. 

Maybe you recognize these thoughts:
— Why does it feel like I’m giving everything, and still not feeling enough? 
— How do I keep delivering at this level without losing myself?
— Is there another way – and where do I even begin?

You think the problem is that you need more discipline and better productivity tools. But the problem is that you’ve stopped listening to yourself, and what you need. 

Now imagine this:
You lead yourself with the same compassion and commitment you bring to others. 
> You still deliver results, and have energy left after work. > You still support others, without losing yourself.
> You feel present, grounded and in charge of your own capacity.
> You have a career that works with your life – not against it. 

If you’re wondering how that shift happens, this is where we begin. This is what I do. 

I help high-achieving women strengthen self-leadership from the inside out – with boundaries, self-trust and practical tools for committed action. 

Whether you’re in my 1:1 coaching or in one of my programs, I help you see and unhook from the good girl patterns that are draining you. 

While you’ve been looking for solutions and approvals outside yourself, you’ve already had the answers within. 

I help you stop self-compromising and start listen and trust yourself, so you can lead with more presence and energy, and room to breathe again.  

With me, you get: 
🌱 A holistic approach combining coaching, self-leadership and neuroscience. 
🌱 A warm, steady partner who listens – and challenges you.
🌱 A certified ICF coach committed to your long-term capacity, not quick performance hacks.

If you’re tired of being the good girl holding it all together, and want a different way to lead yourself – and others – let’s talk. 

Send me a DM or email me at annika.mohlin@growu.se
Based in Sweden. Working globally.
Languages: Swedish & English

Annika Mohlin

Oh no.... I think I've broken one of LinkedIn's unwritten rules:

I've forgotten to announce a new certification😉

This is definetely something to celebrate:

🎉I've become a certified Process Communication Model® Trainer and Coach🎉

PCM®...?

It's a Leadership and Communication model that identifies people's communication styles, psychological needs and predictable stress behaviours. 

It helps leaders and team members build stronger relationships, communicate more effectively and, ultimately, collaborate better as a team. It’s based on observable behaviours that you learn to decode and then 'translate' into a sort of practical playbook.

Thank you Masha Ibeschitz and Marion Mihatsch for bringing me on as your Impact Partner for Think Beyond Group in Sweden 🙏🏼.

Thank you Jamie Remsberg for your wonderful support during the certification process, and also our other teachers 🙏🏼

And thanks Angela, Gia Helena, Oleg and Velia for being the best study buddies I could wish for 🙏🏼

I really look forward to using this to make a difference for current and future clients. If you're curious – let's talk!

* * * * *
📧 If you like my content, I also have a newsletter: 
https://lnkd.in/dxcXdtKb

Hur kommer det sig att vissa nästan skryter om att de

> bara sovit 5 timmar
> aldrig har tid att träna
> sitter uppe sent, sent och jobbar
> aldrig hinner äta lunch utan får ta något på språng?

Lite som att ju mer du offrar, desto mer engagerad, viktig eller till och med oersättlig är du.

Och du kanske inte är den som säger det högt. 
Men du hör det... känner normen... och anpassar dig lite. 

Stopp. Det finns ingenting att vara stolt över i att försumma sitt välbefinnande. 

(Påminner det inte lite om hur man skröt om att man rökte när man var yngre? Tyckte att man var cool, fast.. var man det egentligen...?)

Det är precis så här den lojala, ansvarstagande ledaren börjar sudda ut sig själv. 

Det finns inget varken strategiskt eller smart i att driva sig själv på underskott. Tvärtom, det är så sämre beslut, kortare stubin och snävare perspektiv smyger sig in. 

Jag vet att det kan vara svårt att välja annorlunda, särskilt i kulturer där det nästan förväntas för att man ska känna sig som en i gemenskapen (been there, done that). 

Men ändå: 
Att gå och lägga sig i tid, ta en riktig lunch och stänga ner på kvällen – det är inte brist på driv. Det är professionell självrespekt. 

Och dessutom, om du oroar dig för hur du levererar: 
Det höjer kvaliteten i det du gör. 

Men ännu viktigare är att det gör att du kan dyka upp som den ledare du vill vara. Det kan du inte om du går på tomgång.

Och utöver kvaliteten i ditt ledarskap kommer det med en stor bonus: energi kvar att göra mer av det du älskar att göra ❤️

Jag är nyfiken – 
var märker du att normen och kulturen drar i dig, även om du egentligen vet bättre? 

📸 Regelbundna besök i gymmet. Ett favoritsätt för mig att ta hand om mig och mitt välmående.

No alternative text description for this image

Jag var 32 när någon för första gången sa att jag skulle bränna ut mig om jag fortsatte så här.

Jag skrattade lite åt honom och tänkte: vad vet han egentligen? Uppenbarligen känner han inte mig.

Så driven och kapabel som jag är klarar jag ju allt. Dessutom är jag grym på att strukturera, och effektiv som få. Vad är problemet?

⏩Fast forward 18 år.

Sen satt jag hos en psykolog som tittade allvarligt på mig och sa:
”Annika, du är med på att du har bränt ut dig?”

Det tog ett tag för det att sjunka in. 
Hur var det möjligt? 
Det är ju de klena som bränner ut sig, tänkte jag. 

🙈 Så fel jag hade. 

Idag vet jag att det är de drivna, ambitiösa, lojala och hjälpsamma som löper störst risk. De duktiga flickorna som alltid hittar ett sätt att få saker att fungera.

Och det kommer inte som en blixt från klar himmel. Det byggs upp av alla små, dagliga beslut som var för sig känns rimliga, och kommer ur viljan att göra ett bra jobb.

Det pratas ofta om signaler. 

Jag ignorerade dem, för jag förstod dem inte. Och jag fortsatte le lite överseende åt människor som ibland sa:
”Du kanske borde ta det lugnare.”

Jag? Alltså nej. Verkligen inte.

🙈 Så fel jag hade (igen). 

I efterhand har jag förstått att det inte var min ambition, kompetens eller förmåga det var fel på. Det var hur jag relaterade till ansvar, förväntningar och mina egna behov. 

Känner du igen dig? 

Beyond Good är för dig som vill fortsätta vara driven och kapabel, men utan att betala med din energi och välmående. 

✍🏼 Anmälan är öppen denna veckan. Vi börjar på tisdag. 
👀 Läs mer på min profil eller här: 
https://lnkd.in/dknmt_ht

”I’ve forgotten what I enjoy in life.”
That’s what one of the women shared last week when we kicked off Beyond Good. 

She sighed saying it, but there it was. The eyes around the room said that she wasn't alone.

Another said she’d spent years stepping in and setting the stage for others:

She was the one booking the meetings, writing the agendas, taking the notes. All the praise she got for it made it hard to stop.

A third talked about how the thought of stepping back felt like a small identity crisis: 

"Who am I if I'm not the one taking responsibility?"

What struck me is that the thing each of them thought was their struggle alone – it wasn't. Everyone sat with it. 

These are sharp, trusted, competent women. 

Over six weeks, we work on doing less: 

Less pleasing, less proving and less over-functioning (classic good girl behaviours) – so they can remain the high-performers they are, and also enjoy the life they’ve built.

Feeling well and performing well aren't opposites. 

On the contrary, the women who figure this out don't just feel better. They show up differently, and lead differently – both themselves and others.

The good girl strategies that got you here worked for a long time. At some point they just started costing more than they gave back.

✍🏼 When did you last stop to ask whether it's still worth it?

💌 If this resonates, read more in The Bad Good Girl Newsletter. Subscribe here: 
https://lnkd.in/dxcXdtKb

Visst är det lite störigt när någon säger "Vad var det jag sa?"
Den känslan fick jag förra veckan.

På ett bra sätt. 

Jag läste en studie från Jönköping University om att ledarskap utvecklas bäst i vardagen – inte i klassrum eller på kurs. 

Det är när lärandet anpassas till den egna verksamheten som det faktiskt fastnar. När man reflekterar kring det som händer, tar in nya perspektiv och tränar på riktiga situationer.

Det fick mig att tänka på David A. Kolb. 
"Vad var det han sa?"

Det är hans modell för erfarenhetsbaserat lärande som ligger till grund för Perspeqtiv. 

En cykel där erfarenhet följs av reflektion, som ger nya insikter och därefter ett nytt sätt att göra. Vilket ger nya erfarenheter... o s v. 

Därför arbetar vi med tre parallella spår i programmet:
→ Samtalen i rummet – reflektion och nya perspektiv tillsammans med gruppen. 
→ Arbetet mellan träffarna – där nya sätt att leda testas i den egna verksamheten. 
→ Individuell coachning – som fördjupar lärandet och självkännedomen.

När gruppen möts nästa gång har de med sig nya erfarenheter. Situationen från förra månaden har fått en fortsättning. Någon testade ett annat sätt att hålla ett svårt samtal. En annan började ställa fler nyfikna frågor i sitt team.

Program + vardag = sant ❤️

Precis som han sa 😉

💬 När sa du senast "Vad var det jag sa?" Eller när hörde du det senast? 

✍🏼 Blir du nyfiken på Perspeqtiv, så fyll i en helt obindande intresseanmälan – så hör vi av oss för ett snack: 
https://lnkd.in/e647B_JC

For many years I pushed myself to the edge trying to do everything and be everything. 

Looking back, I could've used this carousel as a checklist. 

Want to become your worst self? 

➡️ Start here. 

None of it will feel very dramatic at first. That's the trick. But the effect will compound.

Small, daily decisions driven by the will to do a good job, to be professional and not disappoint. 

Apply these consistently and you'll get there: 
Tired, irritable, disconnected and wondering where the real you went... 

That's how it happened for me.

If you recognize yourself a little too easily as you flip through this, we should talk.

Sustainable leadership requires a different relationship to responsibility, expectations and your own needs.

That's the work we do inside Beyond Good. It's a 6-week program for women in demanding roles who want to keep their ambition – and feel alive in it. 

✍🏼 Registration opens today. 
🔗 Link to more info in the comments and here: 
https://lnkd.in/dknmt_ht

12 ways for good girls to dilute themselves and their leadership

Du behöver inte vara på väg in i väggen för att detta ska vara relevant.

Beyond Good är för kvinnor som är bra på det de gör: ambitiösa, drivna, ansvarsfulla och leveranssäkra. Och som vill fortsätta vara det. 

Men kanske du:
> Tar ansvar för saker som inte är dina.
> Anpassar dig efter andras förväntningar istället för din egen kapacitet.
> Har svårt att landa i “good enough” när du vet att du kan mer.
> Dubbelkollar sånt som andra hade släppt för längesen.
> Är den som ser till att det är god stämning och alla mår bra. 
> Får dåligt samvete om du tar det lugnt när du vet att andra jobbar.
> Känner att du ligger som ett steg efter dig själv – fast allt flyter på så fint. 

Utåt fungerar allt.

Inuti känns det som att du står i ständig givakt för att svara, rycka in eller bara lösa något 'lite snabbt'. Du tänker inte på det, för du har så mycket att du inte hinner känna efter, men du är alltid påkopplad. Det har blivit ditt default-läge. 

Kanske tänker du att sakta ner innebär att du måste dra ner på dina ambitioner – och det vill du inte. 

Det behöver du inte heller. 

Du kan lära dig ett självledarskap som gör att du både mår bra och presterar bra, i längden (i själva verket är det ena en förutsättning för det andra). 

Beyond Good är ett 6-veckors program för precis det. 

Anmälan är öppen fram till fredag kväll. 
Läs mer och anmäl dig här: 
https://lnkd.in/dknmt_ht

För två år sedan pratade jag med en kvinnlig ledare som kände att något i hennes liv inte längre stämde. Inget var akut fel, men hon ville göra en förändring. Det skulle bara lugna ner sig lite först. 

När vi hördes igen nyligen såg det mesta likadant ut.
Hon väntar fortfarande på att det skulle lugna ner sig. Hon har inte kommit till skott.

Nu är vi snart förbi februari (helt otroligt). Januari är som alltid fylld av goda intentioner. Sen kommer februari och livet...fortsätter.

Det här händer så lätt, kanske särskilt för oss som är vana att ta mycket ansvar och tänka på andra. Vi skjuter upp oss själva utan att tänka på det. Vi bara löser och levererar i vanlig ordning.

Och tiden går. Ibland två år.

Det är såklart inget fel om du inte kommit så långt som du tänkte med dina intentioner för 2026. Men att ha medkänsla med sig själv behöver inte betyda att stå helt still 💛

Jag skriver mer om det här i dagens nyhetsbrev, och ger ett par tips på hur du kan tänka. 

Och nästa vecka kommer något för kvinnor i krävande roller som är trötta på att kompromissa med sig själva, och vill leda sig själv med samma medkänsla och tydlighet som de leder andra. 

Blir du nyfiken så titta bland kommentarerna eller här:
https://lnkd.in/dNGbMbjR

I'm still struggling with the fact that February is over tomorrow. How about you? January is loud with intention. February is where reality clears its

Open article: When good intentions meet real life (and then what to do next) by Annika Mohlin • 3 min read

When good intentions meet real life (and then what to do next)

Vi tror ofta det är våra svagheter som ställer till det som ledare. Lika ofta är det våra styrkor — som för en av deltagarna i Perspeqtiv. 

Hon driver egen butik och leder ett ungt team.

Hennes styrkor var också hennes fallgropar: 

Flexibel och inlyssnande 
> hon anpassade scheman och såg till att alla hade det bra.

Ansvarstagande 
> för verksamheten förstås, och minst lika mycket för allas känslor.

Driven och lösningsorienterad
> hon klev ofta in själv för att få allt att fungera.

Baksidan av hennes sätt att leda var att hon ofta jobbade mer själv, la mycket tid på pusslande och fick mindre och mindre energi över till sig själv. 

Samtidigt hade hon en tydlig ambition att expandera sin verksamhet. Men hennes tid och ork räckte inte till.

Genom samtalen och arbetet i Ledarprogrammet Perspeqtiv började hon se både sig själv och sitt ledarskap klarare. 

Hon beskrev det så här:
– Hon tar inte längre ansvar för andras känslor
– Hon lägger mindre energi på sådant som inte spelar roll
– Hon är tydligare med vad som gäller
– Hon har slutat trycka ner sig själv

En viktig förflyttning handlade om identitet: från att vara "hönsmamma" till sin unga personal, till att vara chefen som möter dem i ögonhöjd. 

Men kanske var den viktigaste insikten denna: 
"Jag behöver fokusera på mitt mående. Har jag inte det faller allt annat." 

Där har vi den – kärnan i Ledarprogrammet Perspeqtiv.
Ett ledarskap som börjar inifrån, med att leda sig själv först. 

Så att du mår bra, håller, och kan leda så som du vill leda. 
Och inte minst: har ork och kraft till mer. 

Tusen tack K för att du varit med och stort lycka till med din nya verksamhet. Den kommer bli smashing! ✨

🔭 Nästa grupp i Ledarprogrammet Perspeqtiv startar i april. 
📧 Nyfiken? Hör av dig! 
✍🏼 Eller gör en helt obindande intresseanmälan:

https://lnkd.in/dg5GNT2N

Digitization Enthusiast and Senior IT Professional with extensive Project Management experience

As Head of Group IT/SAP, I combine strategic vision with hands-on execution to deliver IT solutions that drive operational success and business transformation. With over a decade of experience, I’ve developed a reputation for leading large-scale IT initiatives, rolling up my sleeves, and working directly on the systems and processes that support organizational efficiency.

I’ve successfully managed end-to-end IT solutions throughout my career - from innovating IT infrastructures to optimizing global operations. I pride myself on ensuring that technology aligns seamlessly with business objectives while maintaining an unwavering focus on the details that make systems work.

In previous roles, I have led multi-disciplinary teams, led complex implementations, and fostered an environment where strategic planning and operational precision coexist. My hands-on approach ensures I stay close to the technical aspects of every project, resolving challenges directly and enabling my teams to succeed.

My leadership style is defined by practical, real-world solutions underpinned by a steadfast commitment to continuous improvement. I excel in environments where adaptability, innovation, and efficiency are crucial, driving both digital transformation and day-to-day operational excellence. I am always passionate about fostering collaboration across all levels of the business, ensuring that IT serves as a cornerstone for growth and innovation.

Martin Iten

Project leaders don’t get rewarded for transparency; they get blamed for it.

Early honesty feels dangerous.

Because the moment you say:

“This estimate is fragile.”
“The scope isn’t clear yet.”
“We’re carrying risk here”.

The room goes quiet.

Transparency gets mistaken for uncertainty.
Uncertainty gets mistaken for incompetence.

So leaders learn the pattern.

- You soften the message.
- You delay the bad news.
- You frame risks as “manageable.”

Not because you don’t see the problem.
But because you know how the system reacts.

The irony here is?

Projects don’t fail because leaders lack visibility.
They fail because visibility arrives too late.

By the time transparency becomes acceptable, the options are already gone.

Budgets are committed. Timelines are public. Teams are locked into delivery mode.

And when things inevitably slip, the story changes.

“Why didn’t we know earlier?”
“Why wasn’t this escalated?”
“Why wasn’t this flagged?”

The same transparency that felt risky early on becomes mandatory later.

Too late to matter.

This isn’t a “leadership” problem.

“It’s a cultural one.”

If transparency only gets praised in hindsight, people will hide it in real time.

Until project leaders are rewarded for protecting reality, not just optimism, honesty will always feel like a career risk.

And projects will keep failing quietly before they fail publicly.

P.S. Does your environment make transparency safe or punish it?

Head of Group IT/SAP | Strategic IT Leader Delivering Practical Solutions | Enhancing Operational Efficiency

If ERP ‘broke’ your operations, the problem existed long before the software showed up.

ERP systems don’t create chaos. They expose it.

Before implementation, the cracks are easy to hide behind the:

- Manual workarounds
- Tribal knowledge
- Silent exceptions

Some people who keep things moving

Everything “works.” Just not consistently.

Then ERP arrives.

Suddenly:

- Processes have to be defined
- Decisions have to be made
- Ownership has to be clear
- Data has to be structured

And that’s when the narrative starts.

“The system is too rigid.”
“This tool slowed us down.”
“The software doesn’t fit our business.”

But ERP didn’t break the operation.

It removed the ability to improvise.

What used to live in people’s heads now has to live in the system.

And if that knowledge was:

- Inconsistent
- Poorly understood
- Never agreed upon

The system will reflect that perfectly.

ERP doesn’t fail because it’s complex.

It fails because organizations try to automate unclear strategies.

Undefined processes don’t become better in software.
They become visible.

Unowned decisions don’t disappear. They become blockers.

ERP is unforgiving.

Not because it’s bad, but because it forces discipline.

If an ERP implementation feels painful, it’s usually because it’s doing exactly what it’s supposed to do.

Showing where the business never slowed down long enough to decide how it actually works.

So before blaming the system, ask the harder question:

P.S. “What did the ERP expose that we were avoiding fixing all along?”

taplio

The Battle

Annika Mohlin

Martin Iten

Followers

Posts

Engagements

Likes

Performance ScoreAnnika Mohlin's LinkedIn Performance

Performance ScoreMartin Iten's LinkedIn Performance

Ready to grow your LinkedIn presence?

taplio

The Battle

Annika Mohlin

Martin Iten

Followers

Posts

Engagements

Likes

Performance Score.css-goub6s{font-size:var(--chakra-fontSizes-md);font-weight:500;color:var(--chakra-colors-gray-600);display:block;margin-top:var(--chakra-space-1);}Annika Mohlin's LinkedIn Performance

Performance ScoreMartin Iten's LinkedIn Performance

Ready to grow your LinkedIn presence?

Performance ScoreAnnika Mohlin's LinkedIn Performance